Skärpning Obama! Visa att du vill skydda de mänskliga rättigheterna!

Ett USA-krav om undantag i  det tilltänkta vapenhandelsavtalet riskerar att göra det fullständigt tandlöst. Detta har fått Amnesty International att upprört reagera. Så här skriver man i ett pressmeddelande på tisdagen:




"Amnesty uppmanar i ett uttalande president Obama att visa verkligt ledarskap under de pågående förhandlingarna, i FN, om ett internationellt vapenhandelsfördrag och avvisa varje förslag som riskerar att undergräva skyddet för mänskliga rättigheter.

Under juli månad har världens regeringar samlats i FN i New York för slutförhandlingar om ett avtal som ska reglera vapenhandel (Arms Trade Treaty, ATT). Representanter för den amerikanska regeringen har uppgett att USA vill införa en särskild skyddsklausul som ska göra det möjligt för stater att kringgå avtalet och kunna leverera vapen med hänvisning till nationella säkerhetsskäl. Amnesty vänder sig starkt mot detta eftersom det riskerar att undergräva möjligheterna att få till stånd ett starkt avtal som sätter mänskliga rättigheter i centrum.

ATT-förhandlingarna befinner sig nu i en kritisk slutfas och det är hög tid att president Obama intensifierar ansträngningarna och visar att den amerikanska administrationen menar allvar när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna.

- Varje undantagsklausul som åsidosätter mänskliga rättigheter i vapenhandelsavtalet skickar en signal till länder att de kan fortsätta sälja vapen som vanligt. De fortsatta förlusterna av liv i Syrien  borde vara en stark påminnelse om behovet av ett starkt avtal. Miljoner människors liv hänger på att det blir ett kraftig skydd för mänskliga rättigheter i det slutliga avtalet. Förhandlingarna borde landa i en "gyllene regel" som innebär att inga vapen får säljas till ett land om det finns en betydande risk för att de kommer att användas för att begå allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, menar Amnesty.

Merparten av regeringarna är överens om denna regel, däribland Sverige och flera av USA:s allierade. Några inflytelserika länder som Kina, Ryssland och USA driver dock en linje om svagare regler. USA, Kina, Syrien och Egypten vill också att ammunition inte ska inkluderas i avtalet. 

Som världens främsta exportör av vapen och permanent medlem i FN:s säkerhetstråd har USA ett särskilt ansvar att se till att dessa förhandlingar får ett positivt avslut. De kommande två sista veckorna är ett ypperligt tillfälle för president Obama att ta ledningen och ro avtalet i land." 

Europeisk identitet - vad är det?

Jag har aldrig förmått att känna mig som just europé även om jag bor i Europa. Känner mig således lika lite eller mycket besläktad med Spanien och Luxemburg som med Argentina och Honduras.Exempelvis. Kort sagt har ingen eller inget hittills lyckats klistra etiketten "europeisk identitet" på mig. Lite mot denna bakgrund rekommenderar jag en intressant krönika av Göran Rosenberg i dagens upplaga av ett radioprogram om världen. http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=438

Du gamla du fria och min hopknipna käft

Ur TV:n strömmade för en stund sen den svenska nationalsången. Det var nästan så att jag själv föll in i första versen. Den är ju naturlyrisk och faktiskt rätt vacker. Men när andra versen kom gjorde jag som så många gånger tidigare: knep ihop käften! För vad är det egentligen för minnen från fornstora dar som vi tronar på – och som dessutom ärade det svenska namnet över jorden? Vikingarnas härjande spred ju skräck och knappast ära . Och Gustav II:s fajtande på kontinenten för att göra Sverige till en stormakt kan väl bara den mesta fanatiske imperialist yvas över? Inte heller Karl XII:s utarmande av svenska folket för att ha råd att försöka försvara just stormaktsstatusen är väl något att stoltsera med? För det kan, med tanke på att låten skrevs redan i mitten av 1840-talet, knappast vara de exceptionella svenska OS-framgångarna i London 1948 (när konkurrenterna fortfarande slickade såren efter andra världskriget) som åsyftas. Än mindre Stenmarks slingriga segertåg i slalompisterna på 70-talet eller Loreens triumf i den europeiska melodifestivalen häromveckan. Vad kan det då vara för fornstora dar och ärorika minnen det sjungits om landet runt idag?

Var 90:e sekund dör en kvinna i samband med graviditet

Läs och begrunda det här pressmeddelandet från Svenska Amnesty: Var 90:e sekund dör en kvinna i världen på grund av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. De flesta dödsfallen hade kunnat förhindras om kvinnor hade haft rätt att fatta egna beslut om sin sexuella och reproduktiva hälsa och om de kunnat få bra vård till en kostnad som de har råd med. Den mödra-och förlossningsvård som kvinnor så desperat behöver saknas ofta och ett av skälen är att regeringar inte prioriterar denna fråga. Amnesty har sökt bidrag från Postkodlotteries Human Rights Projects 2012 till projekt i tre länder, I Sydafrika, Burkina Faso och Nepal. Den 10 maj fick vi det glädjande beskedet att Amnesty har beviljats bidrag på åtta miljoner kronor för arbetet mot mödradödlighet. Antalet kvinnor som dör i Afrikas mest industrialiserade land, Sydafrika, har fyrdubblats de senaste 20 åren. Årligen dör minst 4 500 kvinnor i barnsäng. I ett av världens fattigaste länder, Burkina Faso, dör varje år minst 2 000 kvinnor i komplikationer i samband med graviditet eller förlossning. Många dör för att de inte har råd att betala sjukhusvård, andra för att det råder brist på, mediciner och utbildad sjukvårdspersonal. I Nepal är livmoderframfall en vanlig dödsorsak. Det är främst kvinnor i fattiga samhällen på landsbygden som drabbas eftersom de oftast tvingas arbeta hårt och bära tunga lass direkt efter förlossningen. Uppskattningsvis har 600 000 kvinnor i Nepal drabbats av livmoderframfall, 200 000 av dem behöver akut behandling. Amnestys projekt i dessa tre länder syftar till att stärka kvinnors och flickors makt över sin egen kropp, att ge dem möjligheter att själva kräva sina rättigheter och dessutom att sätta press på myndigheterna att prioritera frågan om kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa och att erbjuda vård till alla behövande i samband med graviditet och förlossning. Human Rights Projects 2012 är samlingsnamnet för åtta projekt som tillsammans får dela på 70 miljoner kronor från Svenska Postkodlotteriet. Projekten verkar inom olika områden, men det gemensamma övergripande målet är att främja och stärka mänskliga rättigheter. - Det är oerhört glädjande att vi har fått pengar från Postkodlotteriet för att kunna arbeta med detta viktiga projekt. Vi får nu möjlighet att, tillsammans med lokala organisationer på plats, driva frågan om kvinnors rättigheter och med kraft sätta press på regeringar och myndigheter i dessa tre länder att arbeta mot mödradödlighet, säger Lise Bergh, svenska Amnestys generalsekreterare.

Socialdemokraterna och Saudivapnen

I aningen okontrollerad ilska skrev jag ner följande rader i fejsboken (mitt sätt att skriva facebook) när jag i tisdags fick höra talas om den planerade vapenfabriken i Saudiarabien:
"Det var länge sen jag blev så förbannad när jag hörde radionyheterna som för en halvtimme sen. Men för att inte ilskan ska gå ut över bara hustrun skriver jag av mig för mina fejsbokvänner också.
Tänk er en radda svordomar och därefter ordet h y c k l e r i. Tänk er sen ytterligare en radda svordomar och därefter s v e n s k a m j ä k i g h e t i förhållande till Saudiarabien
Det handlar alltså om svenskhjälp till byggande av en vapenindustri i en diktatur där den enväldig kungen välsignar stenande av kvinnor som våldtagits och annat barbariskt. Det handlar om ett land som västvärlden kryper för av rädsla för att annars slira i oljan. Fy...(tänk er ännju en radda svordomar!"
Idag när ilskan är något mera kontrollerad vill jag - om än med sorg i hjärtat - påminna om att det hycklande vapensamarbetet med Saudiarabien pågick även under den socialdemokratiska regeringsperioden. Om än inte i den nu - enligt massmedia - tilltänkta storleksordningen.

Skärp kampen mot förstockningen - mot det s.k. hedersvåldet!

Idag för nio år sedan deltog jag i en manifestation i Helsingborg mot kvinnovåld. Detta med anledning av årsdagen av det s.k. hedersmordet på Fadime Sahindal. Jag sa till och med några ord i en mikrofon.
Idag på tioårsdagen av denna tragedi har vi alla kunnat ta del av reportage på samma tema i TV, radio och tidningar.
Idag kan vi dessvärre konstatera att läget knappast förbättrats för för unga kvinnor
som befinner sig i samma situation som Fadime.
Idag har vi skäl att fråga om de miljoner som satsats på att få bukt med denna typ av brott mot såväl svensk lag som FN:s människorättsförklaring fått några effekter alls.
Skulle vara intressant att höra en kommentar från Mona Sahlin även om hon inte längre är partiledare. Hon var ju den rikspolitiker som för några år sedan mer än någon annan gick i bräschen för en skärpt kamp mot den s.k. hederskulturen. Om man överhuvudtaget kan tala om heder i detta sammanhang. Heder är ju ett i grunden positivt begrepp.
Inte heller passar ordet kultur in i sammanhanget. Att döda och hota människor som lever ut sin kärlek har inget med kultur att göra. Vad det istället handlar om är förstockat medeltidstänkande som inte har i ett modernt jämställt samhälle att göra; varken i religionens, mångfaldens eller något annats namn.
Förvisso ska vi ha en långtgående acceptans och tolerans såväl vad gäller människors tradition som religion - men inte ett uns acceptans och total intolerans vad gäller våld och i värsta fall mord.

Jultomten i jeepen - eller fattigpojken som förgäves sprang efter julklappar

Jag önskar alla läsare av min blogg en ärligt känd God Jul - även om min årligen internetspridda "julklapp" kanske inte har mycket av godhet över sig. Historien kunde likaväl ha utspelat sig idag på samma plats:


Den vackra men sannolikt inte helt igenom sanna historien om Jesu födelse i ett stall i Betlehem för två tusen år sen konkurreras ut i min julvärld av en inte lika vacker men, synnerligen sann, historia om en annan liten pojke född ungefär två tusen år senare.
Det var julaftonen 1972 han sprang förbi mig – men också in i mig. In i hjärnans och hjärtats gemensamma avdelning för outplånliga minnen.
Jag satt på trottoaren invid den den grusbelagda och håliga gatan Rua Vigario Maia i Palmeira dos Indios, en liten stad i på gränsen till den ökenliknande sertaon i nordöstra Brasilien. Solen gassade och den julstämning vi förknippar med mörker och kyla kunde jag just då inte ens mana fram i min fantasi.
Plötsligt kom en öppen jeep körd av en rödklädd tomtefigur skumpande förbi på gatan. Bilen var fullastad med färggranna paket i diverse storlekar. Den kom från en av den lilla stadens större butiker. Det var en butik som varje jul erbjöd sina kunder att mot avläggande av en extraavgift vid julklappsköpet få klapparna hemkörda och utdelade av en ”riktig” tomte. Detta erbjudande kunde förstås bara de bäst bemedlade familjerna anta.
OSKULDSFULL
Men det som fått mig att aldrig glömma julaftonen för 39 år sen var en liten mörkbrun, krullhårig halvnaken pojke. Ovanför det oskyddade och oskuldsfulla underlivet bar han en tröja som en gång varit vit. Han var sådär 4-5 år gammal och hade en mage vars rondör var resultatet av f ö r lite mat och inte tvärtom. Detta lilla barn rusade fram mitt i gatan efter julklappsjeepen . Hela ansiktet lyste av förväntan: ”Tänk om tomten har något till mig också?!”
Ögonen, jag gömmer aldrig de ögonen. Och de lyste forfarande när pojken en stund senare återkom fortfarande springande efter den likaså återvändande jeepen. Det fanns ju fortfarande några paket kvar på flaket.
Men jag visste vad den lille krullhårige parveln inte visste: Jeeptomten hade inte några julklappar till honom. Högst troligt var det inte heller någon annan som hade några julklappar till honom . Och kanske aldrig heller hade haft!
Min känslor då är inte helt lätta att beskriva nu. Men inte desto mindre väcks de till livs varje år vid den här tiden. Ni förstår förstås varför.
Vad jag minns av julen 1972 i övrigt?
Absolut ingenting!